Paniken över att säga nej,
paniken över att säga sanningen,
paniken över att skrika stopp.
Varje dag.
Attakeras av hat ilska och depression, min bubbla spricker.
Bubblan är nu en halv måne.
Jag försöker vända mig om och skydda mitt ansikte men hinner inte.
Hinner jag får knivar i ryggen och ett slag i bakhuvudet.
Ett slag som får mig ur balans, som får mig tillbaka till den oskyddade sidan.
Sidan där jag förstörs och tvinar bort. Sidan som stryper mig långsamt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar