Att känna sig så fruktansvärt död på insidan.  All stress utifrån, all stress om att jag inte får gräva ner mig, har gjort att jag stängt av.  Men nu kommer allt tillbaka.  Låt mig få tid att sörja, låt mig få tid att vara ledsen och arg.  Låt mig få ha tid att hitta tillbaka till livets glädjeväg själv.  Jag kommer dit, men stressa mig inte.  Inte förens jag inser att det inte var mitt eller iaf kan förlåt mig själv kommer jag inte kunna gå vidare. Men en sån insikt kommer med tiden, så ge mig tid, ge mig andrum, men ge mig även andrum ifrån mitt sorgearbete, vetskapen att ni finns räcker långt, och jag är och kommer alltid vara evigt tacksam för att jag har er!  Jag har gått sönder, men med tiden kommer jag läka, ge mig bara lite tid...